Vaxholms fästning, Stockholm

Vaxholms fästning är belägen på en liten ö. De första små forten byggdes i början av 1500-talet, och år 1719 hindrade fästningen ryssarna från att attackera Stockholm. Efter finska kriget 1808-1809 och förlusten av Åland expanderade fästningen kraftigt och tog sedermera sin nuvarande form och funktion.

Idag finns där ett museum som visar upp Sveriges kustförsvar över de senaste 500 åren. Byggnaden har skiftat i utseende flertalet gånger under åren. Dess nuvarande design kan dateras till 1833. Taket avlägsnades vanligtvis under krigstid, och ersattes sedan under fredstid.

För omkring tjugo år sedan ersattes taket för att hindra vatten och fukt från att penetrera byggnaden. Cement-baserad puts avlägsnades och ersattes med nytt kalkbruk, och täcktes slutligen med kalkfärg. Den övre trä-baserade delen målades också om som en del av projektet.

Normalt slitage påverkar den ursprungliga putsen. Under den senare delen av 1900-talet var det mycket vanligt att flera hundra år gamla fasader renoverades och reparerades med material som innehöll cement. Denna sköra och hårda form av bruk överensstämmer inte med det kalkinnehållande bruket och putsen som användes till fasaderna i originalutförandet.

Tillsammans med användandet av moderna organiska färger innebar detta att putsen påverkades. Det ledde till ytor som lossnade, fuktproblem och skador på teglet och fogarna. I fallet Vaxholms fästning togs all cement-baserad puts bort, utan att substratet förstördes ytterligare. Fogarna ompekades med kalkbaserat murbruk, och en ny naturhydraulisk kalkputs med tre lager applicerades.

I den korrekta appliceringen ingick före- och eftervattning och rätt härdningsförhållande. Denna process gjorde att hållbarheten säkerställdes i relation till det kustklimat som Vaxholms fästning ligger i. Alla ytor målades med ren kalkbaserad färg som även pigmenterades till de ursprungliga och flera hundra år gamla färgerna.